THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES

La Frog

26 januari, 2011

Sönderstressad av staten

'Sönderstressad av staten' vill jag minnas att de sjunger i nån gammal progglåt. Stämmer bra in på mig och många i min sits. Att vara långtidssjukskriven pga psykiska problem, såsom depression, är inte lätt i sig. Men för att få hjälp ekonomiskt och förstå sig på blanketterna från Försäkringskassan och Socialen m.fl. krävs ett friskt übergeni med byråkratiska som modersmål. När inte ens de anställda inom dessa områden förstår sig på dem borde de förstå att en person som knappt klarar av sin vardag som sjukskriven inte klarar av att trassla sig igenom dessa labyrinter. De har skapat ett system där bara en mycket frisk person som spelar mycket sjuk faktiskt kan få något vettigt ur det. Sedan gör de detta system ännu svårare för att undvika just dessa typer.
Under tiden sitter vi som faktiskt behöver hjälp och gnager naglarna ner till nagelbanden för att vi inte vet om vi kommer kunna betala hyran från månad till månad. Vi försöker fokusera på att bli friska och komma tillbaka ut i arbetslivet. Men Försäkringskassan hänger på ryggen som en blyfylld ryggsäck i uppförsbacke.

Själv är jag ännu en gång gråtfärdig pga Försäkringskassans stress och press. Jag oroar mig dagligen över månadens räkningar. Det finns tre saker som får mig att tappa greppet och sjunka på skalan.
* När något oförutseende sker - t.ex. icke beräknade utgifter, för mycket press och krav m.m.
* Min vikt - jag tröstäter, jag trivs inte med min övervikt, jag har knappt något att klä mig i längre och jag har inte råd att köpa nåt heller.
* Ekonomin - dit alla vägar leder. T.ex. kommer jag kunna betala hyran nästa månad? Är det värt risken att åka fast för tjuvåkning när jag inte har råd med månadskortet? Kommer jag stå på gatan med mössan i hand när de Försäkringskassan friskförklarar mig (igen)?
Samtidigt försöker jag praktisera mig upp i arbetstid under loppet av 6 månader. Men ingen är villig att förklara för mig vad som faktiskt kommer att ske när jag är klar. De slänger ord som lönebidrag och dylikt runt sig och får allt att låta som guld och gröna ängar. Men när jag står där om 6 månader kommer de väl se lika vilsna ut igen.

Och så undrar jag varför jag så ofta har huvudvärk och så svårt att sova...

Published with Blogger-droid v1.6.6

1 kommentarer:

Lisa sa...

Jag är inte sjukskriven men sitter med samma funderingar. Varje månad är en kamp för att få in pengar, så gott som varje dag oroar jag mig. Jag har jobb nu, ett jobb som kommer att klara restskatten från förra året, men kommer jag klara räkningarna också? Och varför är det så tyst om andra jobb? Sömnlösa nätter, ont i magen, ursäkter för att slippa tala om för vänner att jag inte har råd att göra saker - inte ens har råd att ta en fika, oro för att jag eller katterna (som är oförsäkrade för att jag inte har råd med försäkringen) ska bli sjuka eller behöva tandvård (3½ år sen sist), ständig rädsla för oförutsedda utgifter. Jag vet. Det suger, och stressar så många miljoner gånger mer än vad den som aldrig suttit i samma sits verkar kunna föreställa sig.

FK förstör mycket, och det är hemskt att de ska skapa så mycket stress. Jag har de senaste 2 åren inte brytt mig om att skicka in sjukskrivningspapper till dem, eftersom jag räknar med att de ändå inte kommer att godkänna mina problem. Som t.o.m. har fått ett namn nu, men ett som jag vet att FK mycket väl kan underkänna. Det känns lite ironiskt att bara deras rykte låter mig stoppas från något som borde vara en rättighet…

Ta en dag i taget, fokusera på jobbet och på att fundera på vad du vill göra efteråt. Jag tror att om du har förslag för FK och AF så tror jag att de blir lite vänligare eftersom du visar att du vill och kan. Våga tro på dig och på att det blir bättre, för en sak kan jag lova: det blir bara värre av att ta ut olyckorna i förskott. Jag gör det lite för ofta. Behöver många påminnelser om att inte göra det :/

KramKramKram