THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES

La Frog

22 januari, 2010

Träslev

Jag har just blivit slagen i huvudet utav en mental träslev. Det känns iaf så. Anledningen till detta är dagens inlägg i bloggen Framgångstankar som handlar om att det är bara DU som har ansvaret för DITT liv. Det är Dina val, Dina misslyckanden, Dina lyckanden!
Efter att ha börjat läsa ett par bloggar det sista har min hjärna börjat tänka i nya banor. Det är mycket ovant och det känns som om jag balanserar på liten spindeltråååd (barnvisa), där jag hela tiden riskerar att falla ner i mina "vanliga" tankemönster igen. Igår kom jag underfund med att jag gör det igen. Jag undviker att faktiskt lyckas! Att lyckas är ju något mycket läskigt. Det innebär ju att man faktiskt är någon! Och det får man ju inte vara!!! Bah... Jag har denna veckan smugit in socker i min diet. Bara ett litet intag om dagen gör väl inget, tänker jag. I morse var jag inte på gymmet. Jag hade ju redan sagt att jag inte kunde komma idag, så det gjorde väl inget? Bha... Det roliga är att jag vet precis när jag började tänka så här. I tisdags. Jag stod på vågen i gymmet och såg att jag nu börjat gå ner i vikt. Jag började på 92,4, gick upp till 93,4 och nu stod vågen på 91,7! Jag var på väg att lyckas med mina medel! Läskigt!!!
Nu när jag sitter här med en ömmande mental bula efter den mentala träsleven Callisto slagit i huvudet på mig (och säkerligen en hel del andra...) blir jag lite småilsk på mig själv. Jag är så bekväm i att vara misslyckad och klagande att jag inte vågar ta steget att faktiskt lyckas!
Det var dock riktigt bra att jag läste detta nu. Innan jag ska på min AP-intervju. Tänk bara vilken skada mina "vanliga" tankegångar kunde ha gjort där! Om jag var inställd på att inte lyckas - att inte vara jag!

2 kommentarer:

Lisa sa...

Hela tankesättet i att ta ansvar för sitt liv och sina handlingar, utan ursäkter, och att tillåta sig att lyckas i ställer för att ägna sig åt egensabotage kan vara en total aha-upplevelse och helt omvälvande. Alldeles för många av oss har inte fått det med oss från början, och vi lever i ett samhälle där det är hur vanligt som helst att man externaliserar problem och orsaker till problem; om någon annan/något annat är anledningen till att jag inte gör som jag vet att jag skulle kunna göra för att lyckas, så är det inte mitt fel, inget jag kan göra något åt, utan jag är ett offer. Och då kan jag inte göra något. Men nu är det ju inte så... utan jag har ansvar för vad jag gör med och i mitt liv, och bara jag kan bryta mönstren och börja tänka på ett nytt sätt. Och det steget kan kännas lite som om någon drar undan marken under fötterna. Men man landar faktiskt.

Det var inte kul att första gången inse det, att varsebli alla mina otaliga ursäkter till varför jag fortsatte med beteenden och tankemönster som bara gjorde mig mer olycklig och hindrade mig från att både lyckas och leva; första tanken var nog rent av "men tror du att jag gör så här för att det är så förbannat kul, eller?" Men det var sant, och först när jag förstod att det fanns ett annat, ansvarstagande och empowering sätt att vara kunde jag förändra på allvar. Innan "försökte" jag bara, den där sortens försök som innebar att jag gav upp så fort det blev motstånd eller så fort jag hittade en ursäkt. Att insikten slagit mig innebar inte att det gick i en handvändning. Men det gick!

Lägg en ispåse på bulan och var inte ilsk på dig själv. Det är nu insikten slagit dig, och nu du kan göra något med den. Ditt liv, Ditt ansvar, Ditt lyckande. För du kommer att lyckas, genom det DU gör.

Callisto sa...

Vad skönt att kunna bidra med något konstruktivt, även om det var med en mental träslev. :)
Hejjar på dig, tjejen!!!