THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES

La Frog

31 december, 2010

Ett Nytt År

Jag säger adjö till år 2010 och välkomnar år 2011.

Även om 2010 har innehållit en del bra saker så satsar jag på ett uppfyllande 2011.
Saker som Inkomst - Ordning i lyan - (och den obligatoriska) Viktnedgång - surrar runt inför detta nya år.
Jag vill satsa mer på min dans, även om jag tror att satsningen i första hand får ligga på att komma ut i arbetslivet.
Jag ser fram emot (och hoppas på) att få åka upp till Stockholm Belly Dance Festival igen. Och kanske en resa ner i Europa för att besöka ett bröllop ^^. 
Men mest av allt vill jag bara må bra och ha en familj som mår bra - hela 2011 igenom.

30 december, 2010

Hypokondriker lite

Hur vet man när man är löjlig (som mamma skulle säga till mig nu) eller när man faktiskt borde gå till läkaren och kolla upp det onda?
I måndags fick jag plötsligt (och utan orsak mig veteligen) ont i mitt högra nyckelben. Samtidigt började jag få en lätt krampkänsla i övre sidan av magen. Under tisdagen blev det mer påtagligt. I onsdags släppte det i nyckelbenet, men krampkänslan satt kvar. Mest som ett obehag fram till kvällen då det började göra ont på riktigt. Det flyttade sig lite uppåt och sitter nu framför allt strax under högre bröst. Det gör ont både där och spritt ner mot sidan när jag trycker på "smärtpunkten". Trycker jag nån annanstans är det som vanligt dock.
Men då jag inte kunde andas ordentligt eller röra mig det minsta utan att det gjorde grymt ont under /bakom /in emellan bröstet igår kväll tog jag mig en pillerhög och svalde ner. (inget dumt. Bara min vanliga dos av p-piller, anti depp-piller + 2 ipren och en sömntablett). Vaknade nu (lite tidigt med tanke på att jag tog ett sömnpiller kl.01) och har fortfarande ont på samma sätt på samma plats. Dock lite lättare att andas... så länge jag håller mig strikt till lätta, grunda andetag ur övre bröstkorgen liksom.

Går och lägger mig igen. Kanske kan det sovas bort...

28 december, 2010

Update

There have been some updates to the workpart of my life in the last couple of months. First of all we made a spectacular show of Lucia Oriental 2010! It was greatly appreciated by the audience and the dancers.
Directly after that I started an internship at Framgångstankar. And have been working 25% there for the last 2½ weeks. From January we plan to go up to 30%. Also, I've got a teaching job at the dance studio where I dance. So I'll be teaching children the art of Belly Dance two hours a week this spring :)
So from doing absolutely nothing I'm suddenly spending my days planning work of all kinds and trying to keep up the household tasks while I'm at it. Just like everyone else :P

27 december, 2010

La Grenouille - Med rätt att designa!

Så där ja, då har jag gjort färdigt headern till Kardemummas hemsida (om än tillfälligt tills vi får gjort lite snyggare...), headern till Arabesques hemsida och headern till min egen lilla blogg.
Mest nöjd blev jag väl med denna förstås. Men så är det ju bara mina krav och min personlighet som ska in i den.

12 september, 2010

Tryin' to balance the worlds

There are a lot of worlds buzzing around in my mind right now. I've got the Twilight-world, the True blood-world, the House of Night-world, the actual Real World... I'm living myself into a lot of worlds right now it feels like. I do that a lot... The current one is the on of the Sookie Stackhouse-novels. It's kind of really hard to let go. Excitement and sex - sex and excitement... exciting sex. Ooh, my oh my! I've almost been reeding non-stop! Which made me turn the days and nights into a big mess. For some reason I'm more comfortable during the nights. I can relax more into my books. Of course during the night I don't have to think about all the things I should be doing instead. Like cleaning house, polishing my CV, looking for an internship.... Lucky for those things I now have to take a break in my reading in waiting on the 5th book to jump down my mailbox. So tomorrow there's returning books to the library and doin' laundry on my schedule.

13 juli, 2010

River flows in you - Yiruma

Jag har haft den här låten som ringsignal när Jonas ringt till min mobil. (Jag försöker få in den igen, men har ännu inte lyckats med det tekniska...) När jag hör den, så blir jag alldeles varm inombords. När mobilen ringde med denna signal var det allid ett lugn som kom över mig. En trygghet. Min Jonas... Ibland var det som om han visste att jag mådde dåligt och behövde höra hans låt, hans röst. Ibland var det den ända signal jag svarade för. (Behöver verkligen få in den som ringsignal för honom igen...) Jag vet inte varför jag började förknippa den så starkt med min Jonas från början. Men första gången jag hörde den så var det genast honom jag tänkte på. Den är han på något vis.
Min älskade Jonas....

River flows in you - Yiruma

09 juni, 2010

Gnällbloggen...

I want my Jonas to come home! Ok, so I know he comes home today... tonight... late tonight... But I really need to cuddle up in his embrace and just feel safe. Feel wanted. Feel needed.
I'm so tired of feeling unwanted. The last couple of months has been a tiering time. The feud with the Employment Service and Försäkringskassan is driving me to the bottom again. None of them seems to be wanting to help me get better. Neither of them want nothing to do with me. And they use confusion as there weapon. At first they want nothing to do with me and let me fall between the seats. And now they want me to sit on both seats. I admit that my fanny is a bit big, but not so big that it needs to seats! To use confusion as a weapon upon those who have weakened mentally strength feels like an abomination. The FK tells me to go seek help with the ES. The ES shake there heads, puts me in the computer-system and hopelessly tells me they hope the FK accepts my application. So with no economic income, no help and slipping further and further down... I don't no what to do anymore. If I ever knew... When I'm this low I can't even bear myself to go to the dance- ore drillingclass, see people I care about.
Except my Jonas.

02 juni, 2010

Kookaburra

Läser i GP om en kookaburra som behöver banta för att kunna flyga igen. Efter att just genomlidit 95 minuters flubberaction i en spegel känner jag stor empati med den lille kraken. Jag älskar verkligen drillingen, men att stå och göra hårda shimmys och dylikt och bara se hur det sätter igång vågsvall efter vågsvall får mig att vilja gråta. Samma med bröstlyft. Vänner klagar över at de inte har så mycket att lyfta. Men det syns ju iaf att de gör ett bröstlyft. Jag har så mycket tuttar att lyften knappt syns.
Jag vet jag är duktig på att klaga och usel på att faktiskt göra något åt det.
Jag vill flyga

31 maj, 2010

Funderar över I-landsproblem

Hur många majskolvar behöver jag koka upp för att bli mätt? Och kan jag verkligen äta enbart majskolvar till middag??
Kan jag med att lämna dammsugning och svabbning av golv till Jonas?? o.O
Om jag sitter i soffan och stirrar mig blind på allt jag fixat i vardagsrummet idag, kommer jag då med tankekraft lyckas få det lika fixat i kök, hall, musikrum och sovrum??

17 maj, 2010

Ett smärtsamt uppvaknande till verkligheten

Jag har vart så inne i dansen den senaste månaden. Verkligen fokuserat mig på det enda som verkar funka i mitt liv just nu. Men nu, efteråt, är det ju bara att inse att jag tagit ut mig totalt. Jag har för en gångs skull inte stoppat huvudet i sanden - jag har inte ens kunnat ta in det. Min moster ringde mig förut och frågade vilken tid jag skulle till läkaren imon. Jag bara satt där och stirrade dumt på telefonen. Tid? Jo den 18 maj skulle jag visst till läkaren, men tid?? Inte har jag skrivit upp det någon stans heller tycks det. Letat och letat och gråtit. JAG VILL INTE VARA SÅN HÄR!!! Jag blir rädd för mig själv. Moster och morfar håller mig (något ilskt) i handen och ordnar så att morfar hämtar upp mig imon 07.45 för att köra ner mig till läkaren (ifall min tid är kl. 8 då de öppnar) och kolla upp vilket klockslag jag ska vara där. Men det är pinsamt. Jag är inte så jäkla långt ifrån 30 år och jag kan inte ta mig igenom såna här saker utan moster och morfar att hålla i handen. När ska det sluta?
Läkartiden behöver jag dessutom för att be om ett läkarutlåtande till Försäkringskassan, så att jag kan ansöka om fortsatt aktivitetsersättning. Utan aktivitetsersättningen har jag ingen inkomst. Alltså måste jag på något vis förklara hur jag mår/ fungerar/ orkar för läkaren imon - vilket jag just nu iaf inte kan formulera i ord. Sedan (om jag får ett läkarutlåtande) gäller det att skicka in en ansökan om aktivitetsersättning och bara hoppas på att den går igenom. Annars får jag övergå till Arbetsförmedlingen som tydligen ska ha ngn slags ersättning på ngt vis med. Men om jag är kvalificerad för den vete fan just nu.
Jag vill inte ha det så här. Men kl. 22.30 är det inte mycket jag kan göra åt det. Så jag tänker krypa ner under filten och gråta en skvätt. Saknar Jonas nåt hemskt!

08 maj, 2010

På väg tillbaka från paljettkoma

De senaste 2 veckorna har det varit intensivt tobsyende konstant. Varje vaken minut har jag spenderat med att sy fast blommor, paljetter, pärlor m.m. till toberna som min dansgrupp dansade i igår. Underbara Gitte har sytt upp själva toberna samtidigt som hon sytt på sin egen kollektion med samma deadline. Jag har blingat dem. Resultatet blev fantastiskt! Även om jag under de senaste 2 veckorna inte kunnat tänka längre än till nästa paljett. Mat, städning, tvätt, räkningar m.m. har blivit försummade. När Jonas frågade mig igår om jag hämtat ut biljetter och börjat fundera på vad jag ska packa bara stirrade jag på honom. Jaha, jag ska ju åka till Stockholm på onsdag! *suck* Jag har verkligen varit helt inne i ett enda stort paljettkoma. Idag tänker jag inte lyfta ett finger! Jag har sovit mest hela dagen (och skulle absolut kunna sova lite till) och hjärnan känns full med ull (eller tyll kanske). Jag förkänar en vilodag! I morgon kan jag börja tänka på Stockholm. Fast jag kanske skulle se till att byta lakanen idag. En natts sömn i rena lakan skulle nog göra gott...

18 april, 2010

WTF?! I'm almost 28 years old and I just had to beg my poor old grandfather to drive me home from a party! The reason I had to call him is because there is a rapist hanging around my tram stop. There's been 3 incidents this past month, the latest one was just earlier this week. So I'm just to freakin' scared to walk home all by my lonesome at night. It makes me mad that I feel so scared and sometimes I think that I'm just being ridiculous. But then again, what if I'm not? What if being scared and taking precautions is what saves me? (Normally I would ask my boyfriend to meet me at the tram station, but this night his at a friend finishing up on his thesis).
Well, at least I'm home safe now. (And so is my grandpa' btw).

Oh, and I am SO buying a pepper spray!!! Well, at least the legal version of it here in Sweden...

08 april, 2010

Utter and happily confused

Have just returned home from a boosting brain-dating-seminar. How my brain functions and how I can get the best use out of it. And as I was sitting there I realized that my oldest brother probably would dig this seminar. Unfortunately he his doing his military service right now and really got no 500 bucks to spare. But if I can get him interested enough I might be able to borrow him the money. Hmm... Now the question is how to get him interested enough to actually sign up for this. Apparently I need to make him utterly confused and then make my move. But come on - how do I get that kid confused at all? The last time I saw him confused (and then blushed) was when he was about 10 years old, I think, and was asking mama what a condom was. But he wants to continue to military college after his service and I actually think that that goal also would benefit from this seminar.
Ah crap...
Next I will sign up for a workshop in mental training for dancers! :)

03 april, 2010

Höj straffen!

Läser på AB om en liten flicka som utsatts för sexuella övergrepp igår. Tycker att det är så jäkla sjukt att förövarna kommer undan så lätt med. Även om jag då absolut inte håller med Beatrice Ask om att hänga ut folk - oskyldiga som skyldiga - så anser jag att straffen måste höjas för de dömda! Ja, du ska vara oskyldig tills motsatsen är bevisad. Men det måste läggas större resurser på att få fatt i den här typen utav gärningsmän. Man måste kunna känna sig trygg i sitt hem! Man måste få kunna känna sig säker på lekplatsen! Man måste kunna ta sig hem ifrån spårvagnen/bussen/parkeringen utan att behöva springa med hjärtat i halsgropen! Tryggheten börjar kännas som ett vagt minne när jag talar med vänner som inte vågar gå hem för att gatubelysningen inte fungerar längs med gatan de bor på. Själv envisas jag med att ringa till min sambo varje gång jag kliver av vagnen och börjar min färd upp för backen till vårt hem efter att en ung kvinna blivit överfallen just där ett par veckor tillbaka.
om det läggs mer resurser på att fånga in gärningsmännen i alla dessa övergrepps- och överfallsbrott och straffen höjs, så kanske, kanske, gärningsmännen (äcklena) tänker till lite eller åtminstene avskräcks något. Diskussionen kring kemisk kastrering av pedofiler som ohumant känns mer och mer orelevant ju fler som slipper undan. Ju fler barn som utsätts.

Filmen 'Bastard out of Carolina' ('Horungen på svenska', men gillar inte den titeln) är en film värd att se. Själv klarade jag se den 1 gång och sedan aldrig mer. Den har satt sina spår i ett inte redan spårfritt sinne.

29 mars, 2010

Mat

Har vart så sugen på fiskpinnar med potatismos och majonäs (alt. makaroner med smällt smör) de senaste dagarna. Idag luktade det just denna rätt på hela restaurangvåningen på jobbet! (Även om jag misstänker att det var sprödbakad torsk eller nåt då fiskpinnar inte direkt känns som restaurangmat...)Alltså bar det av till Ica Maxi på vägen till vagnene efter jobbet. Och där blev det ? vid frysdisken. Det var nu ett bra tag sedan jag köpte fiskpinnar. Och sedan dess har det tydligen hänt grejer i frysdisken. Förut var jag irriterad över att Findus börjat sälja enbart i 30-pack (1 stor paket med 2 små paket inuti!) Nu hade de börjat sälja i små paket med igen. Men dessutom fanns det ugnsfiskpinnar, torskfiskpinnar, laxfiskpinnar m.fl.
När jag väl kommit hem och vart ute med grannhunden orkade jag naturligtvis inte steka mig några fiskpinnar. Det blev en macka för att hålla mig vid liv tills efter jag vilat. Man blir ju helt slut av att först ligga vaken halva natten för att man oroar sig över att försova sig (igen). Och sedan vakna till stup i kvarten när man väl somnat just för samma oro.

15 mars, 2010

Anna Jansson

Jag fick tidigare idag reda på att en vän gått bort i cancer igår. Vi hann väl inte bli så nära vänner, men en vän var hon och hon lämnade sina fotspår...









Tortellini Skyscrapers




Anna - dotter - syster - mor - vän

08 mars, 2010

Confused pain and mixed feelings

I love you. I miss you. I hate you.

I want to be true to myself. I want to be free. I want to know what i want and how to get it. Strong sentences that to me almost feels like cliches. Like the holy graal. It is states of minds, that you tell your self is the goal for your life, but it's unreachable goals. 'You are such a strong person' people tell me. 'To have gone through all that pain and suffering and still be standing - that takes a really strong person' they say. But I don't feel like a strong person. I feel more like a puzzle that never gets to be finished because of the pieces that got washed away before they even were put to place. I don't know why I'm still standing. But i definitely do not feel strong! And how am I supposed to finish my puzzle - my life - if I don't have all the pieces? and don't even know where to start looking for them? It sometimes feels like I'm a fetus stuck in a growing body.

My weight is everythings fault an everything is my weights fault.

I love you. And I know you loved me to.
I miss you. Why did you have to leave me before you could give me the answers I need to know so bad?
I hate you. For making me feel so cheated and like I was never enough.

I love your warm scent that always made me feel so safe even when you hurt me the most.
I miss the feeling of protection that you gave me when you hold me in your arms.
And yet I hate you so much for (unwillingly, I know that) making me feel that everything was my fault. Why didn't you protect me? Why didn't you put me first?

I dance because I want to feel close to you.
I paint my nails because it reminds me of when you did a swift nailpolishing at your desk before starting your workday every day.
I keep my hear long because it reminds me of you.
I cook the meals you once cooked for me because it makes me feel close to you.
Like a little girl. Like a daughter.
And yet, I still hate you...

05 mars, 2010

Såå Bilbo!!!


Så underbar! Så klockren för min älskade hund Bilbo (som inte längre finns med mig *snyft*)


Bilbo ligger och kollar på TV på min mage.

Funderingar en fredagskväll

Är fortfarande lite ledsen över att det inte händer ngt med min mage. Varför kan den inte krympa?! Bara liite?? Jag kräver en förändring! Men eftersom det inte tycks ge några synbara resultat i mitt omfång just nu får jag gå på ngt annat. Som vanligt blir det håret. Jag vill klippa bort de extremt slitna topparna, blondera det, göra några riktigt knallrosa slingor och göra det permanent "vågigt". Inte lockigt med korkskruvar och så, utan mer som om det vore våfflat med stor våffeltång. Hm, har inte ens vågat fråga min frisör vad allt det skulle kosta :S Har ju inte direkt pengar som toapapper just nu...
Inspiration - Penelope Garcia in Criminal Minds.








Jag är riktigt sugen på att börja fixa i ordning en egen Belly Dance Costume! Jag har ju lite material här hemma. Men vet inte riktigt i vilken ända jag skall börja. Jag borde ju försöka ge mig in på att sy min belladi-klänning först. Det är ju en sådan koreo. jag jobbar på just nu. Vet inte riktigt hur utsmyckad jag ska göra den bara. Ska jag hålla den mycket enkel med bara klänningen eller ska jag sy på lite pärlor och paljetter?? Steg 1 är ju iaf att rita upp ett mönster utefter det Lucianattlinne som ligger bland maskeradgrejerna....
Jag önskar att jag var så pass skicklig sömmerska att jag skulle kunna sy något i stil med de designer som Velvet Peacock Designs gör. Hela deras kollektion är helt underbar! Någon gång när jag blir rik ska jag absolut beställa hem en utav deras otroligt vackra ghawazeecoats. Tills dess får jag nöja mig med att drömma och svära över symaskinen ;)

bilder ifrån Velvet Peacock Design

01 mars, 2010

Missfall kan bli kriminellt i Utah

Herrejävlar, man blir ju fan mörkrädd!!! Tydligen vill de kunna fälla kvinnor som fått missfall för mord och sätta dem i fängelse i delstaten Utah, USA. Enligt Aftonbladets artikel i dag har lagförslaget röstats igenom i delstatsparlamentet men ska nu godkännas av Utahs republikanska guvernör Gary Herbert innan den kan träda i kraft.
Som om det inte vore nog traumatiskt med själva missfallen, nu vill de sätta kvinnor i fängelse för något som hon kanske inte ens kunnat påverka åt varken det ena eller det andra hållet!
Nötter...

22 februari, 2010

Förberedelser

Har bäddat ner mig i sängen och ligger just nu och förbereder mig mentalt inför morgondagen. Imorgon kl. 0900 startar jag min nya arbetsprövning och det läskigaste med det är att jag inte känner mig särskilt nervös. Ännu iaf... Mina förberedelser - utöver att kolla vagnar, lägga fram rätt kläder och ställa väckarklockan - är att över huvudtaget kunna hålla tankarna på det jag vill förbereda mig för. Men istället svävar de iväg hela tiden.
Undrar när nästa bok i House of Night släpps i pocket??
Ush, jag behöver verkligen klippa mig. Det är så slitet att det tom trasslar in sig självt när det är helt nytvättat :S Färga det vill jag göra med. Undrar hur länge jag måste vänta mellan färgningarna?? Vill köra überblond med några läckra illrosa slingor.
Undra om tankarna svävar för att jag känner mig känslomässigt i kontroll för morgondagen och har gjort de förberedelser jag kan, eller om det är för att jag som vanligt har svårt att fokusera på det jag bör?
Tja, i vilket fall som helst så stänger jag nu ner datorn och läser ut de sista spännande sidorna i min bok.
Imorgon börjar en ny del av mitt liv.

14 februari, 2010

Kvicksand och Yoda

Varför är det så lätt att hamna i tankefällorna? Ser jag inte upp vart jag sätter fötterna så vips! så står jag där upp till hakan i kvicksand.
En vattenmassage bokad utav min älskling och ett något ilskt men tankvärt uppmuntrande svar på mitt förra inlägg från darling Lisa har fått mig att börja leta efter min inre Yoda igen.

"Do or do not, there is no try."

Hur får jag bort misslyckandestankarna???

Det är ingen bra dag idag. Lite spännande dröm inatt och blev väckt av älsklingen som kom och önskade mig happy V-day med ett nallehjärta och en massagegrunka för huvudet. Gulle han som tänker på mig. Själv hade jag naturligtvis tappat bort det i år igen... Efter det gick allt snabbt utför. Mitt gamla tänkande "att varför ens försöka när jag vet att jag misslyckas? Om jag inte försöker misslyckas jag inte" poppade upp och tog över all tankeverksamhet. Vågen visar ungefär same-same som när jag startade med ökad träning och mindre socker för 1½ månad sedan. Tyvärr är det detsamma med måttbandet. Annars hade jag väl kunnat gå med på att väga detsamma eftersom jag (trodde jag) hade börjat bygga muskler och muskler väger mer än fett sägs det ju. Lite belöning är det ju att jag känner att jag orkar mer på gymmet och dansen och drillingen. Men... jag vill så gärna känna mig bekväm med mig själv. Och med en mage som kommer före med en meter var gång jag rör mig, sätter ju en fet käpp i hjulet för mig. Så jag sätter ännu en gång på mig mjukisbyxor (den enda sorts byxor jag alltså kan få på mig) och försöker ta tag i hemmet istället. Så länge. Bad Jonas hjälpa mig med att försöka packa upp en utav hans kartonger eller två medans jag plockade tvätt m.m. men han hade en del att förbereda inför jobbet - vilket jag absolut förstår! Men det satte tillbaka mig lite igen. Jag vill så gärna få det klart här hemma! Min kurator sa vid nåt tillfälle "men gör det så mycket om det står några kartonger där då" och visst, det finns väl värre saker, men jag mår inte bra av all oreda! Om jag nu inte kan få ordning på oredan i mig själv kan jag väl åtminstone få ordning på oredan i hemmet?! Någonstans kan jag väl få vara omgiven av något vackert och orörigt? Eller åtminstone kunna få ägna lite tid här hemma åt min största passion i livet: dansen. Tanken är att vi ska sätta upp en stor spegelvägg i Musikrummet så att vi ska kunna öva koreos där inne. Men inte nånstans i lägenheten finns just nu platsen till dans. Det går ju för fasen knappt att komma runt med dammsugaren!
Det är inte mycket som funkar för mig idag. Försöker få upp magneter i garderoben så att dörrarna ska kunna hålla sig stängda, men detta vill sig icke. Höll istället på att förstöra Jonas skruvdragare som han fick i julklapp. Och hamnade för andra gången på några timmar i sängen kramandes Eunucken (en stor nalle som tjänar som tröst när jag inte får livet att gå ihop eller när jag är mörkrädd).

Får väl resa på mig och försöka med ett nytt projekt. Vika in tvätten kan jag väl ändå inte misslyckas med?!

10 februari, 2010

Andas...

För det mesta klarar jag mig nu mera igenom mina dagar utan problem. Men då och då dyker det upp ett samtal, en händelse på TV eller en dröm som sätter igång allt igen. Trycket över bröstet. Viljan att skrika. Tårarna. Och om det går långt nog - skakningarna och svårigheten att andas. Jag vill sparka, skrika och slåss! Men lider istället i plågad tysthet av kärlek till de två jag älskar mest. De jag inte vill göra illa. Det är visserligen en mindre tysthet nu än för några år sedan. Men alltjämt en tysthet. En tysthet som skriker.
Jag drömde inatt igen. Jag kom inte ens ihåg det förrän flera timmar efter att jag vaknat. Det var synen av ett utspottat tuggummi på marken som fick bilderna ur drömmen att forsa tillbaka. Ett jäkla kasserat tuggummi och jag stod där i panik. Kunde inte längre höra musiken jag lyssnade på.
Jag inser att jag ändå kommit en bit i min process när jag trots mitt tillfälligt katatoniska tillstånd inser att det var i de här situationerna jag för en del år sedan hade tagit ut smärtan på mig själv. Att göra mig själv illa bara föra att "flytta smärtan" dit jag kunde se den. Jag inser också att jag aldrig tog mig förbi det stadiet egentligen. Inte helt i alla fall. Jag bara ersatte det med att äta. Troligen för att jag såg hur illa jag gjorde min familj. Den smäll på käften jag fick när min underbara barndomsvän kom på mig vid ett tillfälle gjorde väl också sitt. Hon slängde mitt verktyg tvärs över badrummet, gav mig en örfil och satt sedan där på golvet med mig och bara höll mig i sina armar. Att tröstäta syntes inte lika tydligt och det gjorde inte de jag älskade så illa. Men nu försöker jag sluta med socker. Jag medger att jag idag efter tuggummiattacken gick raka vägen till kiosken och köpte en Twix. Problemet med den var väl att det inte direkt längre fungerar som tröst om det inte smakar gott. Och plötsligt var jag glad över att det var onsdag. Onsdag betyder drilling med Callisto. En chans att få träna bort lite smärta. Jag har tidigare aldrig förstått mig på det sättet att hantera sin ångest. Men jag har en syssling som gör så. Hennes sätt att hantera sin inre smärta är att direkt bege sig till gymmet. Och för första gången kan jag också känna så. Nu väntar jag bara på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att jag ska börja ge mig iväg.

05 februari, 2010

Buddhis

Så igår blev vår lille Buddha kastrerad. Han verkar inte bry sig nämnvärt om att blivit kullös. Men det där med att han skulle vara groggy och trött efteråt och att kastreringen troligen skulle göra honom lugnare märktes inget av när vi kom hem! Fram och tillbaka och runt, runt och upp och ner och hit och dit for han som en skottspole hela eftermiddagen och kvällen. När vi kom hem efter att Jonas plockat upp mig efter min undervisning, hade den lille rackarn tom. lyckats slita ner den lilla upphängningsanordningen som satt i dörröppningen till köket (en slags överdimensionerad klyka med en resårbit i och en kattleksak i andra änden) och släpat in den under vår säng. Kattleksakens ursprungliga form av en boll var dessutom ett minne blott.

02 februari, 2010

Temptation

Underbar låt med Diana Krall - Temptation

Rusted brandy in a diamond glass
Everything is made from dreams
Time is made from honey slow and sweet
Only the fools know what it means
Temptation, temptation, temptation
Oh, temptation, temptation, I can't resist
Well I know that she is made of smoke
But I've lost my way
He knows that I am broke
But I must play
Temptation, oh temptation, temptation, I can't resist
Dutch pink and Italian blue
He is there waiting for you
My will has disappeared
Now confusion is so clear
Temptation, temptation, temptation
I can't resist
Temptation, temptation, temptation
I can't resist

Diana Krall

28 januari, 2010

Ilsk

Ligger fortfarande i sängen med datorn i knät och tittar på NCIS. Fortfarande krasslig. Men något mer ilsk nu. Abby, Ziva, Jenny... Alla dessa tuffa, coola kvinnor gör mig något avis. Jag vill oxå kunna svassa runt och se tuff ut i läckra jeans, korta kjolar och knäppa frisyrer! Just nu kan jag väl fixa håret, men jag kommer ju inte ens i jeansen jag kunde ha förra sommaren! *Morr* Alltså känner jag mig nu mycket extra ilsk över att jag varit sjuk hela veckan! Jag har missat 2 dansdagar, 1 drillingdag och 1 gymmdagar. All denna motion och fläskredusering jag missat!!! Fast jag har inte vart så jäkla duktig här hemma förstås... Jag har druckit Sprite och Trocadero, ätit sockerkaka och glass. Godiset och CocaColan smakar nu mera rätt äckligt. Det känns ju inte rätt att vara nyttig när man är sjuk. Är man sjuk så är det läsk och godis som gäller. Men nja... Fast helt nyttig har jag ju naturligtvis inte vart som sagt. 1 vecka - 1 pizza, 4.5 liter läsk, 2 glassar, 1 sockerkaka. Och inte en endaste liten träningsstund. Jag står kvar med magen hängande över troskanten och tuttarna tungt vilande mot magfläsket. Mera *morr*...
Så nu funderar jag på morgondagens gymmpass. Jag är fortfarande lite lätt hostig, rätt slämmig i halsen och näsan snorar igen då och då. Alltså lite seg. Men är det delvis för att jag vart liggandes sjuk eller för att jag fortfarande är sjuk?? Ska jag ta chansen och gå på gymmpasset imorgon bitti? Lite CrossTrainer och lite muskelträning.
WHAT TO DO???!

26 januari, 2010

NCIS Special Agent Burt Hippo

Glömde ju meddela att jag bara måååste ha en pruttande flodhäst!!! Någon som vet vart man kan få tag på en sådan???


Abbys farting hippo, Burt from NCIS.

25 januari, 2010

Me love NCIS

Tackar min lillebror STORT över att jag fick låna hela NCIS säsong 3 innan jag hann bli sjuk. Nu kan jag ligga nerbäddad i sängen och titta på avsnitt efter avsnitt på laptopen. Fast det hade väl förstås vart bättre på TV. Men då det inte finns TV i sovrummet där jag helst ligger och TVn i vardagsrummet är ockuperad utav min sjuke sambo är jag glad över min laptop :)


Abby är helt underbar och klart bäst i hela serien! (Vill absolut ha ett sådant paraply!!!)


Ziva är också cool :P Hennes karaktär och stil är också den helt underbar!



22 januari, 2010

Träslev

Jag har just blivit slagen i huvudet utav en mental träslev. Det känns iaf så. Anledningen till detta är dagens inlägg i bloggen Framgångstankar som handlar om att det är bara DU som har ansvaret för DITT liv. Det är Dina val, Dina misslyckanden, Dina lyckanden!
Efter att ha börjat läsa ett par bloggar det sista har min hjärna börjat tänka i nya banor. Det är mycket ovant och det känns som om jag balanserar på liten spindeltråååd (barnvisa), där jag hela tiden riskerar att falla ner i mina "vanliga" tankemönster igen. Igår kom jag underfund med att jag gör det igen. Jag undviker att faktiskt lyckas! Att lyckas är ju något mycket läskigt. Det innebär ju att man faktiskt är någon! Och det får man ju inte vara!!! Bah... Jag har denna veckan smugit in socker i min diet. Bara ett litet intag om dagen gör väl inget, tänker jag. I morse var jag inte på gymmet. Jag hade ju redan sagt att jag inte kunde komma idag, så det gjorde väl inget? Bha... Det roliga är att jag vet precis när jag började tänka så här. I tisdags. Jag stod på vågen i gymmet och såg att jag nu börjat gå ner i vikt. Jag började på 92,4, gick upp till 93,4 och nu stod vågen på 91,7! Jag var på väg att lyckas med mina medel! Läskigt!!!
Nu när jag sitter här med en ömmande mental bula efter den mentala träsleven Callisto slagit i huvudet på mig (och säkerligen en hel del andra...) blir jag lite småilsk på mig själv. Jag är så bekväm i att vara misslyckad och klagande att jag inte vågar ta steget att faktiskt lyckas!
Det var dock riktigt bra att jag läste detta nu. Innan jag ska på min AP-intervju. Tänk bara vilken skada mina "vanliga" tankegångar kunde ha gjort där! Om jag var inställd på att inte lyckas - att inte vara jag!

21 januari, 2010

forts. Hemska barn!

Underbart. Nu får jag busrigningar från satungarna med. De ringer från hemligt nr. och med förställd röst.
Sparka på en som redan ligger ner! Gör det bara!
Förbannade jäkla satungar!

20 januari, 2010

hemska barn!

Har idag haft workshops för barnen från helvetet.... Hjälp! Skrik, bråk, högljudda protester, duma frågor, bollkrig... 4 grupper på 30 barn ca i åldrarna 12-14 år. Det var ju några som var intresserade av att testa på den orientaliska dansen, men vågade inte riktigt testa när alla de andra i gruppen satt och fnissade och bråkade på bänkarna. Droppen var väl när 2 tjejer satt och filmade allt med sina mobiler. De blev beslagtagna av mig och lämnades till läraren. Det gör väl inte så mycket om de filmar mig, men eleverna som faktiskt vågat sig upp och som tyckte det var jobbigt nog att de stirrade behövde väl knappast utsättas för det! Särskilt inte med all nätmobbing som kommit upp de senaste åren.... Som grädde på moset hade de inte skottat eller sandat på skolgården nåt särskilt och den var täckt utav ett tjockt lager hal is, med ett halt slask över. Alltså lyckades fröken magdansös dratta omkull och landa rätt på svanskotan! AAAAJ!

18 januari, 2010

Moment 22

Hur illa är det när tom kuratorn känner sig helt hjälplös och i tårar inför patientens livssituation?

12 januari, 2010

Jag avskyr att må så här dåligt. Tröstätaren vaknar i mig. Och eftersom jag nu avsagt mig sockret vaknar även ätstörningarna och den dåliga självkänslan som säger att jag inte lyckas med någonting någonsin.
Jag önskar att min Jonas var hemma!

03 januari, 2010

Sockerfritt 2010

Jupp, jag har gått med i en supportgrupp på Facebook vid namn Sockerfritt 2010! Och jag har nu vart sockerfri i 3 hela dagar!!! (Alltså har jag bara 362 dagar kvar nu hihi).

Dessutom ska jag börja träna 2 ggr i veckan à 1 timma/gång på gymmet här intill. Iaf i de kommande 6 veckorna då jag får göra det gratis... Och så har jag ju min dans förstås. Dels som lärare en gång i veckan och dels som elev en gång i veckan. Fast jag funderar på att skicka en liten blinkning till Moster Revisorn om att kanske få gå ytterligare en kurs denna terminen. Är rätt sugen på att testa Callistos Drillningskurs med :O. Inte helt säkert att jag får det då jag också ska upp till Stockholm en longweekend i maj på Belly Dance Festival - 4 dagars kurser för flera olika lärare!
Wow, tänk om jag faktiskt lyckas med allt detta... Jag kommer ju kanske t.o.m. lyckas gå ner i vikt!!! Skulle ju vara underbart att faktiskt kunna komma i kläderna som är utan resår i midjan....


Bilden är tagen på hotellets balkong i Calella. En resa jag och mamma gjorde sommaren år 2000 - då jag precis fyllt 18 år.