THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES

La Frog

30 december, 2009

Jantelagen....

"Jantelagen (norska och danska: Janteloven) är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Aksel Sandemose skrev på norska (bokmål), men växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante, därav namnet "Jantelagen".
Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas ofta till kulturen på många platser i Skandinavien, särskilt tidigare då de flesta bodde på landsbygden och i mindre städer och kontakten med omvärlden var mindre, vilket gav mindre utrymme till förändringar. Motsvarande fenomen finns emellertid på många platser i världen."
- ur Wikipedia.org

Jantelagen

*Du skall inte tro att du är något.
*Du skall inte tro att du är lika god som vi.
*Du skall inte tro att du är klokare än vi.
*Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
*Du skall inte tro att du vet mer än vi.
*Du skall inte tro att du är förmer än vi.
*Du skall inte tro att du duger till något.
*Du skall inte skratta åt oss.
*Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
*Du skall inte tro att du kan lära oss något.

*Tror du inte att vi vet något om dig

Anledningen till att jag nu lägger in denna idiotiska lag i min blogg är för att jag vill kunna se det svart på vitt och sticka kniven i den (och sedan sakta vrida om den...).
Jag har nämligen nyligen upptäckt i samtalen med min kurator att hela min uppväxt är baserad på denna lag. Fast jag har ingen aning om varför. Det går liksom inte ihop så där jättebra med feminismen i familjen. Allt positiv kritik var tvunget att följas utav något negativt.
Jag: "Titta mamma jag fick GODKÄNT i teknik!" (överlycklig då jag absolut trodde att jag skull få IG).
Mamma: "Mm, då blir det MVG nästa gång". Så länge fick man glädja sig åt det stackars G:et...
Skolkamrat: "Shit, vilken fräck klocka!"
Jag: "Jo, tack. Men det är bara en kopia."
Och jag gör det mot mig själv i vuxen ålder med! Allt positivt jag säger om mig själv måste onekligen följas utav något negativt. Jag får ju inte störa balansen. Och tänk om jag säger att jag är bra på något bara för att inse att någon annan är bättre?! Då har jag ju misslyckats. Nej då är det ju bättre att hålla balansen. Får inte få folk att tro att jag klarar något som jag kanske inte klarar.

Mina grundantaganden om mig själv (regler som formas hos i 0-2 årsåldern enligt KBT) är följande:
*Jag duger inte
*Andra är bättre än mig
*Livet är orättvist

Mina livsregler är följande:
*Jag måste vara till lags
*Jag får inte misslyckas/göra fel

Nu undrar jag hur det kunde bli så? En läxa som min kurator gav mig för ett tag sedan var att komma på nya grundantagande och livsregler som jag skulle vilja leva efter nu. Det blev följande:

GA
*Jag är bra
*Andra är mina jämlikar
*Livet går upp och ner

LR
*Jag måste våga vara egen!
*Jag får inte vara negativ mot mig själv.

Fast det var först när vi pratade om något annat och det här med jantelagen dök upp för mig som jag insåg hur styrt mitt liv alltid varit och är utav denna grymma individmordiska lag.

Hur ska jag någonsin kunna ta mig ut i arbetslivet igen om jag inte kan förmå mig att tro på att jag klarar det? Det är dags att sluta ge upp innan jag äns börjat pga rädslan för att misslyckas eller - ännu värre - att lyckas! Jag har börjat söka inspiration till mitt nya liv från en annan dansare här i stan. Jag känner ju henne inte så väl personligen (ärligt talat har hon fram till alldeles nyligen skrämt skiten ur mig *rodnar*) men jag läser hennes bloggar och facebookinlägg rätt flitigt. Hon är en kvinna som liksom är jantelagens motsats personifierad. Vad jag nog framför allt beundrar hos henne (förutom då naturligtvis att hon är motsatsen till janten) är hennes förmåga att uttrycka sig. Är det något som gjort henne arg i tidningen t.ex. skriver hon precis vad hon tycker och tänker om det. Medans jag kan läsa samma artikel och bara kunna uttrycka mig i *ilska* - känslor jag inte kan formulera i ord.

Så med små steg ger jag mig ut i 2000-talets sista dag och ger mig själv en mental dask i huvet var gång jag talar illa om mig själv eller ger upp innan jag ens börjat.

*Jag ska inte tala illa om mig själv
*Jag ska hålla mig borta från socker. Och om jag trillar ner i en fälla är det väl bara att resa på sig!
*Jag ska träna på gymmet 2 ggr i veckan (iaf de kommande 6 veckorna då jag får gå gratis. Sedan får jag väl söka bidrag på med koppen på gatorna för att fortsätta...) och inte skylla på att knät kan gå ur led. Gör det det så får jag väl ta kryckorna och se det som så att jag iaf gjorde ngt vettigt då det gick ur led.
*Jag ska gå workshops och danskurser så fort jag kan skrapa ihop pengar till dem och inte tänka att jag inte är tillräckligt duktig för att gå för den och den läraren. Jag älskar min danslärare högt, men hon har rätt i att jag/vi måste dansa för andra lärare också! Det är det ända sättet att växa på inom dansen. Dags att klippa navelsträngen o.O

3 kommentarer:

Moster sa...

Gumman, gumman, gumman det gör så ont i mig, men jag blir glad också. Jag stöttar dig till hundra procent mot den dumma Janten! Vi kämpar tillsammans. Jag älskar dig och tror på dig grodan, det hoppas jag du vet.

Callisto sa...

Kloka tankar. Du är redan på väg. Jag hejar på dig. Insikt är steg 1. Viljan att förändra steg två. De flesta kommer inte ens till ett. Du är på tre, dvs utarbetar strategier och ger dig på dem. GO GIRL!!!

Och tack. :)

Lisa sa...

Skrämmande igenkänning... framför allt av dina "gamla" GA och LR. Har rätt så rejält fått arbeta bort liknande. Så det går!!!
Det där att bemöta något positivt med något negativt är så tråkigt och lägger verkligen sordin på ens glädje. Alla dessa "men..." som följer på något glatt och positivt och snabbt tar udden av just det glada och positiva. Vet inte om det är en generationsfråga, för många av mina bekanta gör precis likadant mot sig själva. (Jag också, ibland.)

Sätt upp jäntelagen på spegeln och läs den högt för dig själv, med ett leende mot dig själv, minst en gång om dagen. Smaka på orden, ta in dem och känn efter hur du skulle känna om du faktiskt tänkte så. Tänk sedan så.
Du är så otroligt mycket mer än vad du låter dig se, men tur då att andra kan se det. Någon som du ska inte låta bli att lysa, du har alldeles för stor lyskraft för att kunna må bra av att hålla dig tillbaka.

Ska bli så kul att dansa ihop i vår! Och tro mig - du kommer att släppa en hel del av den där jante. Det funkar faktiskt!!!
~L