THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES

La Frog

22 juli, 2008

När månen vandrar

'När månen vandrar' är en visa som betyder väldigt mycket för mig. Vi sjöng den ofta i min familj när vi såg månen på himlen. Vi sjöng den också på en begravning. Minns inte om det var mammas eller mormors begravning (var ju inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk vid något av tillfällena).
Men jag nynnar den för mig själv ibland. Om natten när jag sitter vid fönstret och tittar på månen...

När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på!

Väl ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt;
båd´ älskande som förgås av kval,
och älskande som ha roligt.
Väl ser du tåren från ögat rinner,
men sorgen aldrig upp till dig hinner -
det är för högt.


Och när jag här ej skall dväljas mer
och gröna kullen mig gömmer,
du lika milt uppå graven ser
fast alla andra den glömmer.
Då skall min ande när den får fara
till stjärnelanden så fritt förklara
min kärlek dig.

0 kommentarer: